Notice: wpdb::prepare kallades felaktigt. The query argument of wpdb::prepare() must have a placeholder. Se Felsökning i WordPress för mer information. (Detta meddelande lades till i version 3.9.0.) in /customers/f/4/6/silvystrand.se/httpd.www/blogg/wp-includes/functions.php on line 3115 Notice: wpdb::prepare kallades felaktigt. The query does not contain the correct number of placeholders (0) for the number of arguments passed (1). Se Felsökning i WordPress för mer information. (Detta meddelande lades till i version 4.8.3.) in /customers/f/4/6/silvystrand.se/httpd.www/blogg/wp-includes/functions.php on line 3115

Om ett träd faller i skogen…

På baksidan av vårt hus, ända upp mot tomtgränsen, står ett uråldrigt äppelträd. Knotigt och mossigt och alldeles gigantiskt är det, med tre hopväxta stammar, och helt översållat av små rosa-vita blommor. Vi har planterat en liten kaprifolplanta nedanför, hoppfulla att få till en ren överdos lantlig romantik.


Men så idag hade jag en liten nära naturen-upplevelse som får mig att fundera på hur länge det kommer att finnas ett träd där för kaprifolen att klänga på.

Lite filosofiskt vadade jag omkring på baksidan och försökte med en räfsa som enda vapen bringa ordning i ett gräsligt kaos. Vår blivande gräsmatta har nämligen varit övervuxen hästhage i åratal och en första sammanbiten sväng med åkgräsklipparen i helgen hade lämnat efter sig ett ankeldjupt hav av halvtorrt hö.

Det blåste lite fläktande, bara lite, inte mycket alls. Och av någon anledning sneglade jag upp från mitt arbete mot äppelträdet i samma stund som halva trädet tillsynes i slow motion släppte taget, klövs mitt av och sakta men bestämt lade sig tillrätta tvärs över det som en sekund tidigare varit staketet in till grannen.

Har ni varit med om att man ibland ser saker som får en att blinka och undra om det man sett verkligen var sant? Lite så kändes det. Ena stunden, träd. Nästa, halvt träd och ett staket reducerat till tändstickor.

Jahapp, typ.

Halva trädet – lyckligtvis den halvan som den lilla kaprifolen växer under, står ju kvar och kommer förhoppningsvis inte att melodramatiskt upprepa konststycket. It’s been done, liksom, gör din egen grej.

Med en motorsåg, lite kvinnokraft och troligtvis ett drygt kryddmått svärande ska vi nog lyckas göra ved av det mesta. Jag funderar på att behålla en bit av den grova stammen och ha som klätterborg i inhägnaden vi ska bygga till katterna i sommar, i en vagt romantiserad förhoppning att det inte alls kommer att bli en omedelbar myrmetropol. Man måste få ha några illusioner kvar.

Nu när gräset är klippt ska i alla fall pallkragarna som vi köpt på plats, fyllas med jord – och sen är min lila köksträdgård äntligen på gång. Bättre sent än aldrig. :)

This entry was posted in Bara Livet, Trädgård and tagged , . Bookmark the permalink.

4 Responses to Om ett träd faller i skogen…

  1. Misch says:

    Saknar att läsa vad du skriver…
    Kram
    Misch

  2. Godiz says:

    Wow! Så snopet. Heja trädgården!

  3. Silvy says:

    Nu var jag ju som tur var inte i närheten av trädet, men ja, hade ju varit lite pafft att stå med ryggen mot och missa hela grejen. ;)

    Ja, nu börjar det ta form! Att vi fick låna åkgräsklipparen har redan gjort stor skillnad, nu börjar det likna gräsmatta därute! Isabelle ska köpa jord när hon jobbar i stan imorgon, sen börjar det äntligen komma igång. :)

  4. Misch says:

    Gräsligt kaos..roligt :D. Vilken himla tur att du tittade upp och att det var rätt bit som föll. Konstigt och amazing att det blommar!
    Hoppas din lilla köksträdgård blir så himla fin som du önskar :)
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>